THE GIRL AND THE WOLF: Om min näsoperation

Tänkte ta och skriva ner ordentligt hur allt gick till nu, det har snart gått 3 veckor sen min operation. Gud va tiden går fort!! Det första jag vill säga är att jag är så sjuuuukt nöjd! näsan ser redan fin ut och den är fortfarande extremt svullen, jag har hjälpt till lite på traven också genom att dricka och röka lite.. men nu är det slut på det!

Allt gick sjukt fort och vi bestämde oss för att operationen skulle ske på fredagen den 13, alltså två dagar från då. Jag var fortfarande i chock! jag hade väntat på det ögonblicket nästan hela mitt liv, och nu var det dags.

Dagen efter gick jag och tog blodprov, lämnade in urinprov, och röntgade näsan, för att kolla att jag ver redo för operationen och sövningen. Och dagen efter var det dags!! Jag skulle opereras klockan 09:30 på morgonen och kom till sjukhuset vid 7:30 för att skriva in mig och svara på en massa frågor. Och jag sa till dem exakt det jag säger till er, jag opererar mig inte av kosmetiska själ (även fast de ordnade till min tipp lite) utan för att jag ramlade rakt på nooooosen när jag var liten och bröt den, vilket har gjort att jag inte har kunnat andas bra och ej kunnat känna smaker ordentligt.

Efter alla tester och frågor och vägning och mätning, så var det dags!! jag fick sätta på mig en blå sjukhus klänning eller vad den kallas haha, och vara helt naken under.. det var lite obekvämt eftersom att jag var livrädd o vara deckad efteråt och att alla (hela min familj var där på grund utav min avlidna moster som också var på samma sjukhus och opererades) skulle se mig haha. Sen blev jag överskjutsad till en brits och ivägkörd in till operationssalen. Nu började jag bli extremt nervös och jag började gråta. Men de tröstade mig och tillslut så var jag inne i rummet.

Det började med att lägga mig tillrätta och höja upp mina ben genom att lägga kuddar under. Sen så kom det värsta enligt mig. De satte in en nål i min ven på överhanden eller vad man ska kalla det. Den smärtan alltså!! och det gick inte över heller eftersom att de pillade och statt dit tejp. Sen så var det dags att andas in narkosen, han bad mig att ta tre djuupa andetag, och jag höll på o svimma, lukten var så stark och nästan omöjlig att andas in och jag fick lite panik, sedan såg jag att de sprutade in en vätska i kanylen och sen minns jag inget mer..

Jag trodde att jag skulle känna när jag somnade av, men man känner absolut inget utan man bara försvinner. Och det kändes som om att jag sov väldigt djupt, jag drömde en massa drömmar och sov gott haha. Sen efter ett tag så blev jag väckt, jag ville inte vakna, det kändes ungefär som att någon väcker dig ur en sköön sömn. Men tillslut lyckades jag få upp ögonen och det var väldigt svårt att hålla de öppna, och jag glömde helt bort vart jag var och jag lyfte huvudet för att kolla omkring mig, vilket jag inte fick eftersom att jag blödde rätt rejält. Sen så flyttade de över mig till min brits igen och jag började må EXTREMT illa av narkosen och allt blod som hade åkt ner i magen.. så jag bad om något att spy i och allt jag såg i min dimma var blod blod och blod.

Sedan var jag tvungen att ligga och vänta inne i rummet med övervakningsmaskiner i 20 minuter ifall att jag skulle reagera på narkosen. och dom här minuterna och då jag vaknade upp ur narkosen, var de värsta i mitt liv, jag mår illa av bara tanken och jag har aldrig känt mig så svag och hjälplös i hela mitt liv, och jag började skaka som fan av narkosen också (jag frös) och efter en evighet så fick jag äntligen åka och se pappa, när jag kom ut grät jag ihjäl mig när jag såg pappa haha.. Det var det enda ansiktet jag ville se just då.. min fina pappa, haha gud jag blir helt tårögd när jag tänker på det här. Ni vet när man bara ångrar sig men det inte finns någon återvändo? så kände jag, jag mådde så dåligt av den där äckliga narkosen, och jag fick vara sövd längre eftersom att min näsa tydligen var extremt missbildad efter att jag hade ramlat och jag var där inne i 3 timmar när det vanligtvis ska ta 1-2.

Så jag fick ligga i mitt rum och vänta och vänta, och jag hade inte ont i näsan alls, det var en helt annan känsla, som om att jag hade blivit påkörd av ett tåg, hela ansiktet stramade. Men det jag mådde som sämst av var narkosen, vissa är ju super känsliga och jag var en av dom.

Och vid 6 tiden fick jag äääntligen åka hem, blev ut skjutsad från sjukhuset med en rullstol, och min farbror hjälpte mig och pappa att komma hem.

De värsta dagarna och den värsta svullnaden kom den andra och tredje dagen. Jag skulle inte kunnat överleva utan mina tabletter och man skulle ta två om dagen, men jag tog minst 5. Och jag grät och grät, saknade mamma, mina vänner, kände mig så hjälplös. Men som tur var så fanns vissa där under hela tiden och det är jag så tacksam för, säger inte det här för att pika någon. Det är var och ens egna val ifall om de vill finnas där eller inte. Men utan er som fanns där skulle jag mått 100 gånger sämre, borta från mitt hem, från min familj.. Men jag visste att ni som fanns där alltid skulle finnas där, visste att ni skulle vänta på mig :)

Sedan var det dags att dra ut tamponaderna ur näsan, och fyfaaaaaaan, det kändes som om att de drog ut dom där jävla papperna från min mage alltså, det tog aldrig slut!! men efter det var det så mycket skönare.

Idag mår jag bättre än någonsin, min näsa är 100 gånger bättre än vad jag kunde förväntat mig. Jag är så glad att jag väntade med att operera mig tills jag kom hit, för i Sverige finns det inga bra näskirurger enligt mig. Och det enda som fattas är att vänta på att svullnaden ska lägga sig.

Till er som vill göra en näsoperation, gör det! Man måste våga att ta det där steget. Men det viktigaste är att man ska gå på sin magkänsla. Känns valet av läkare bra? har ni bra kemi? Min läkare var lite nonchalant och hade inte mycket tid för mig, men det kändes ändå rätt, och jag skulle inte kunnat få en bättre näsa någon annanstans. Så gå på magkänslan och lita på er doktor! Jag var superorolig när han sa att han pillat på min nästipp, jag ville inte att han skulle röra den, men om han inte hade gjort det hade den sett förjävlig ut helt ärligt för han formade den efter mitt ansikte. Så lyssna! de vet bäst, om ni väljer en bra läkare det vill säga. Och gå ALDRIG på priset, dyrt eller billigt, det är läkaren som spelar roll inte pengarna. Om man inte har pengar, vänta istället.

Om ni har frågor är det bara att ställa dom i kommentarsfältet!

Hahahaha det här är typ fjärde dagen efter att de hade dragit ur allt inne i näsan, därav blodet. Här började svullnaden flyttas ner till kinderna så att jag såg ut som en hamster