Varför är man elak mot något som man en gång tyckt om. Varför hedrar man inte minnena som man skapade tillsammans och kommer att minnas förevigt istället för att smutsa ner dom med nya och hemska minnen? det är just sådana man ska hålla sig borta ifrån. Och den personen man tror är värd all den här smärtan, skulle aldrig låta dig gå igenom det, om han brydde sig så som du gör. För du skulle väl inte göra detsamma som han gör mot dig?
Och hur ont det här än gör att inse, så är det sanningen. Och dom här människorna kommer att få det dom förtjänar. Någon som ligger på deras egen nivå. Istället för att få den där speciella lysande stjärnan i sina liv. För det är vad vi är. Riktiga kämpare. Överlevare. Och sådana ger inte upp på folk, om man inte verkligen måste. Och hur svårt det än är utan hans skratt, och utan hans tankar och närhet. Så är det det enda rätta. För vi alla förtjänar att ha personer i våra liv som kämpar tillbaka lika mycket. Vi förtjänar också en lysande stjärna i våra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar