People call us renegades cuz we like living crazy

Sitter hemma hos min fina vän, hon har ett sånt där fönster man kan sitta vid och tänka i timmar, sitter här just nu och dricker te och röker.. Jag som lovade mig själv att sluta :( jag trodde verkligen att det här skulle bli bra. Varför inbillade jag mig det? Hur skulle en sån komplicerad sak kunna bli bra? Varför kan man inte spola tillbaka tiden? Till dom delarna man mådde som bäst. Men jag antar att det är vad livet går ut på. Att uppskatta det man har när man har eller som i mitt fall hade. Kan man verkligen förlora ett band som man hade med en person så enkelt? Jag tror inte det.